Togo

Den franska kolonin Togo blev självständigt 1960. Efter några år grep Gnassingbé Eyadéma makten i en kupp och styrde landet i 40 år till sin död 2005. Den politiska situationen har sedan dess varit osäker. Ekonomin baseras på jordbruket med export av kaffe, kakao och bomull. Det finns flera fackliga centralorganisationer i landet. Grova kränkningar av de fackliga rättigheterna är vanliga.

Arbetsmarknad: 

Huvuddelen av befolkningen arbetar inom jordbruket. Kakao, kaffe och bomull exporteras. Inom industrisektorn är utvinningen av fosfat en viktig exportvara. Fallande världsmarknadspriser och ökad konkurrens har skapat problem, som dock lättat något. 2010 beviljades Togo det sista steget i den s.k. Parisklubbens skuldavskrivningsprogram som inneburit att stora delar av statsskulden avskrivits. 

Den fackliga situationen: 

Arbetsmarknadslagen från år 2006 ger rätt till kollektivavtalsförhandlingar och begränsad strejkrätt, men strejkrätten gällert.ex. inte anställda i sjukvården.  

Strejker förekommer. När de offentliganställda genomförde strejkaktioner för högre löner och bl.a. fick stöd av eleverna en månad före valet 2015 stängde regeringen alla skolor. I mars 2016 strejkade privatanställda i det största mobiltelefonbolaget. 

IFS regionala organisation har sitt högkvarter i Lomé, liksom Lärarinternationalen och Internationalen för stats- och kommunalanställda. 

Barnarbete är utbrett. Regeringen har satt en gräns på 18 år för att bli anställd som ’domestic worker’. 

Fackliga organisationer: 

Fram till 1991 fanns det endast en laglig centralorganisation, Confédération Nationale des Travailleurs du Togo (CNTT) som var nära allierat med det styrande regeringspartiet. När Nationella Konferensen 1991 upphävde CNTTs särställning och frös organisationens tillgångar uppstod omedelbart en rad nya fackliga organisationer.  

Snabbast växte Confédération Syndicale des Travailleurs du Togo (CSTT) som har 79 172 medlemmar och Union Nationale des Syndicats Indépendants du Togo (UNSIT) som har 9 000 medlemmar. CNTT som idag är partipolitiskt obunden har 55 000 medlemmar.  

Från mitten av 90-talet finns ett fackligt paraplyorgan, Intersyndicale, där alla centralorganisationer utom UNSIT, deltar. CNTT, CSTT och UNSIT är anslutna till Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS. 

Senast uppdaterad: 

Mars 2016 av Kjell Kampe.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
2 - Trade rights index 2 short
Läs mer
2 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 2 betyder att det sker upprepade kränkningar.