Serbien

Serbien var tidigare den största delrepubliken i Serbien. I Serbien ingår provinsen Vojvodina, medan Kosovo brutit sig loss och utropat en egen stat. Vidare har Montenegro lämnat den tidigare unionen med Serbien. Det betyder att Serbien är avskuret från Adriatiska havet.

Den ekonomiska krisen i Serbien är djup och arbetslösheten hög. Omfattande privatiseringar och utförsäljningar av tidigare statliga företag har endast marginellt ökat de utländska investeringarna. Den fackliga rörelsen är uppdelad på en gammal struktur och en nybildad som gått i bräschen för landets demokratisering.

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
88 000 kvadratkilometer
Huvudstad
Belgrad
Religion
Huvuddelen är ortodoxt kristna, därutöver finns muslimer, katoliker och protestanter
Invånare
7,2 miljoner
BNP/Invånare
13 400 US-dollar
Språk
Serbiska, även albanska och ungerska talas
UNDP/HDI
Rankat 77 i världen, index 0,745
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 195, 111, 138 och 182

Arbetsmarknad: 

Serbiens ekonomi är bottenkörd och sönderslagen av krig, NATO-bombningarna 1999 och en omfattande korruption. Även om de utländska sanktionerna upphört kommer det att ta lång tid att återfå samma välstånd som fanns i området under 1980-talet.

En annan orsak till landets ekonomiska problem är att en halv miljon unga och högutbildade personer flydde från Serbien under Slobodan Milosevics styre, vilket lett till en omfattande dränering av intellektuella kapacitet. Idag finns också en stor grupp internflyktingar i landet, serber som fördrivits från provinsen Kosovo.

Den fackliga situationen: 

Genom strejker i kolgruvor och inom kollektivtrafiken påskyndade den serbiska fackföreningsrörelsen Slobodan Milosevics fall 2000. I inget annat land i Östeuropa – med Polen som möjligt undantag – spelar den fackliga rörelsen en lika stor roll för samhällsutvecklingen som i Serbien. Ungefär hälften av alla anställda är fackligt organiserade.

Den fackliga rörelsen är dock starkt splittrad. 1991 bildades landsorganisationen Nezavistnost, den blev omedelbart en viktig del av oppositionen mot Milosevic. Samtidigt fortsatte den gamla, och tidigare statsunderstödda, fackliga rörelsen SSS-Serbia att stödja Milosevic.

Men på sätt och vis var Nezavistnosts roll enklare och mer entydig under Milosevics styre. Idag befinner sig Nezavistnosts i en identitetskris. Internt pågår en livlig diskussion om vilken frågor organisationen nu ska ställa i förgrunden. Nezavistnost tillhör

Nezavistnosts är fokuserad på att utbilda medlemmar och att påverka landets lagstiftning. Däremot är det traditionella fackliga arbetet med att bygga upp klubbar på arbetsplatser och sluta kollektivavtal svagt utvecklat. Nezavistnosts medlemsbas finns framför allt bland arbetare med kvalificerad utbildning, bland lärare och anställda inom media.

Samtidigt har SSS-Serbia genomgått en inre reformering och döpt om sig till Catus (Confederation of Autonomous Trade Unions of Serbia). Catus har sin huvudsaklig bas bland arbetare inom den tunga industrin och med låg utbildning. Catus har idag 29 medlemsförbund och sammantaget omkring 850 000 medlemmar.

Både Catus och Nezavistnosts tillhör den fackliga internationalen ITUC (International Trade Union Confederation). Catus uppger att man har 465 000 medlemmar och Nezavistnosts knappt 130 000.

När det gäller synen på privatiseringar finns en spricka mellan landets två stora fackliga organisationer. Catus har konsekvent motsatt sig alla privatiseringar och kräver att stora industriföretag ska behållas i statlig ägo. Nezavistnosts har tvärtom välkomnat privatiseringarna, men kritiserat själva processen. 

Utöver Nezavistnost och Catus existerar också en tredje landsorganisation ASNS, startad av en tidigare minister. Det mesta tyder dock på att ASNS är på väg att marginaliseras och försvinna från den fackliga scenen.

Fackliga organisationer: 

Confederation of Autonomous Trade Unions of Serbia (CATUS) och Ujedinjeni Granski Sindikati Nezavisnost. Båda tillhör Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS).

Mats Wingborg, uppdaterat 2015

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.