Senegal

Den franska kolonin Senegal blev självständig 1960. Landet är en konstitutionell demokrati. Ekonomin som var i stor kris i början av 1990-talet har återhämtat sig något. Mänskliga och fackliga rättigheter är skyddade i lag men kränkningar förekommer. Den fackliga rörelsen är djupt splittrad.

Fakta

Statsskick
Republik, enhetsstat
Yta
196 722 km²
Huvudstad
Dakar 2 460 000 inv.
Religion
Majoritet islam (sunni)
Invånare
15 411 614 (2016)
BNP/Invånare
2 300 US$
Språk
Franska officiellt språk, wolof största afrikanska språk
UNDP/HDI
Rangordning: 162 Värde: 0,494
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138, 182

Arbetsmarknad: 

Senegals ekonomi har länge varit i kris när den traditionella industrin fått problem och landet har nu ett stort handelsunderskott. Tillväxten i ekonomin har dock varit god 2016-17. Huvudsakliga näringar är gruvindustri, turism, fiske och jordbruk och man exporterar fisk, oljeprodukter, jordnötter, bomull och fosfat. Importen består av mat, kapitalvaror och olja 2014 presenterade presidenten en ekonomisk plan som fått stöd på 3,5 miljarder euro från bl.a. EU.

Den fackliga situationen: 

Strejkrätt är inskriven i författningen, men det finns begränsningar. Strejker är dock ganska vanliga.  Kränkningar av de fackliga rättigheterna förekommer och situationen har blivit påtagligt sämre under senare år.

Facken i Senegal och Mauretanien har enats om att gemensamt arbeta för att förbättra migrantarbetarnas situation. Tillsammans med facket i Mali har man krävt att järnvägen som misskötts sedan privatiseringen ska nationaliseras.

Industrifacken har 2015 haft en kampanj mot hur dagarbetare och korttidsanställda utnyttjas. En liknande kampanj för domestic workers bedrevs 2016.

Fackliga organisationer: 

Fram till mitten av 1970-talet existerade bara en stark facklig centralorganisation Confédération Nationale des Travailleurs du Sénégal, CNTS (på franska). I samband med att landets politiska system liberaliserades, splittrades den fackliga rörelsen; flera grupperingar lämnade CNTS och bildade nya centralorganisationer. Nu finns det 12 varav fem är med i Världsfacket, ITUC. De fem är:

2017 påbörjade de fem största lärarförbunden (!) ett samarbete som syftar till att enas i ett förbund.

Det finns en nära koppling mellan de politiska partierna och fackföreningsrörelsen. Särskilt starkt är bandet mellan CNTS och PS, Parti Socialiste. Politiska uppdrag är viktiga för det fackliga arbetet, dessa ger inkomster som är en förutsättning för att man på heltid ska kunna ägna sig åt facklig agitation.

CNTS har en aktiv kvinnokommitté som drivit en kampanj mot sexistiskt våld på arbetsplatserna.

Internationella Journalistfederationen har sitt Afrikakontor i Dakar.

Senast uppdaterad: 

Uppdaterad januari 2018: Kjell Kampe

För mer information, kontakta info@uniontounion.org

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.