Rumänien

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
237 500 kvadratkilometer
Huvudstad
Bukarest
Religion
80 procent är rumänskt-ortodoxt kristna, därutöver finns katoliker, protestanter, judar, muslimer med flera.
Invånare
21,5 miljoner
BNP/Invånare
22 300 US-dollar
Språk
Rumänska är officiellt språk, därutöver finns flera minoritetsspråk.
UNDP/HDI
Rangordning 50, index 0,802
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138 och 182.

Arbetsmarknad: 

Europakommissionen och Internationella valutafonden (IMF) har ställt krav på förändringar av arbetsmarknadslagarna för att Rumänien skulle få tillgång till nya lån och krediter. De nya lagarna har lett till att allt färre arbetstagare täcks av kollektivavtal. Enligt Europafacket EFS omfattades 98 procent av arbetstagarna av kollektivavtal 2011, den siffran är nu nere i 36 procent. 

Huvudnäring i landet är jordbruk, textilier, metaller och kemikalier.

Den fackliga situationen: 

Till skillnad från andra länder i Östeuropa tilläts fristående fackföreningar även under Sovjettiden, dock med förbehållet att de oberoende fackföreningarna inte fick utmana makten. Den dominerande fackliga rörelsen under Sovjettiden var dock den kommuniststyrda rörelsen UGSR, General Trade Union Confederation of Romania.

Efter att Ceausescu störtats och avrättats 1989 förändrades i ett slag den fackliga scenen. UGSR överlevde bara i fem dagar. Ur resterna av UGSR grundades landsorganisationen CNSLR. Nästan samtidigt bildades den alternativa fackföreningsrörelsen Fratia. Namnet kommer från det rumänska "fraternity", vilket betyder broderskap. Fratia växte snabbt under början av 1990-talet och organiserade många anställda på kontor och inom hälsosektorn. Efter bara några år hade Fratia över en miljon medlemmar. Detta var en stor framgång, dock förblev det reformerade CNSLR den klart största landsorganisationen.

1993 slogs de båda organisationerna ihop och den nya organisationen fick namnet CNSLR-Fratia. Sammanslagningen av CNSLR och Fratia har följts av sammanslagningar mellan olika förbund. Detta har i vissa fall stärkt de lokala fackklubbarna. Sammantaget har dock facket förlorat i styrka. I rask takt har de gamla statliga företagen privatiserats och de fackliga organisationerna har varit dåliga på att ställa om sig till marknadsekonomi och nya relationer med arbetsgivaren. På många företag har fackklubbarna försvunnit helt.

När CNSLR och Fratia slogs samman hade organisationen 2,5 miljoner medlemmar. I dag är antalet medlemmar omkring 800 000 uppdelade på 44 medlemsförbund.

1990 bildades Alfa Cartel, en kristen men partipolitiskt obunden facklig rörelse som varit pådrivande i reformeringen av det rumänska samhället. Alfa Cartel har successivt fortsatt att växa och i takt med CNSLR-Fratias medlemsmässiga tillbakagång har Alfa Cartel övertagit rollen som landets största fackliga organisation. Alfa Cartel har för närvarande drygt en miljon medlemmar.

BNS (Nationella fackliga blocket) är ytterligare en facklig centralorganisation med bas inom servicenäringarna och transportsektorn. Antalet enskilda medlemmar är för närvarande omkring 300 000. BNS samarbetar nära med MSzOz i Ungern. BNS skyller Rumäniens djupa ekonomiska problem på Internationella Valutafondens (IMF) program i landet. BNS har till och med stämt IMF med motiveringen att IMF:s politik motverkar institutionens uppställda mål om ekonomisk stabilitet och hög sysselsättning. I Rumänien har resultaten blivit de omvända – svag ekonomi och ökad arbetslöshet. Därutöver finns Confédération des Syndicats Démocratiques de Roumanie (CSDR) med drygt 100 000 medlemmar plus ett tjugotal små oberoende fackföreningar.

Fackliga organisationer: 

Fyra fackliga centralorganisationer deltar i den sociala dialogen tillsammans med den rumänska regeringen: CNSLR-Fratia, CSDR, BNS och Alfa-Cartel.

Senast uppdaterad: 

2017 av Mats Wingborg.
För mer info kontakta info@uniontounion.org.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.