StockSnap/Pixabay
2018-11-09

Riksdagen ratificerar ILO:s konvention 189

Onsdag den 7 november togs beslut att godkänna konvention 189, FN:s internationella arbetsorganisations, ILO, konvention om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare. 

En hushållsarbetare är en arbetstagare som är anställd för att arbeta i någons hushåll. Arbetstagare som arbetar i sin arbetsgivares hushåll omfattas av en särskild lag. I och med att den ändras 1 mars 2019 så genomför Sverige konventionen. Ändringarna handlar om att personer som arbetar hemma hos sin arbetsgivare ska få rätt till skriftlig information om sina anställningsvillkor.

En arbetsseger
De svenska centralorganisationerna har tillsammans med flera medlemsförbund under lång tid drivit frågan. Oscar Eneroth, Ombudsman, internationella enheten på LO beskriver beslutet som en arbetsseger. Han menar att när detta äntligen sker, kan lagstiftningen i Sverige stärkas för de som arbetar i någons hem och samtidigt bidrar Sverige till att på ett konkret sätt ge de mest utsatta arbetstagarna i världen möjlighet till anständiga arbetsvillkor och därmed bättre framtidsutsikter. I och med att Finland och nu Sverige har ratificerat konventionen kommer förhoppningsvis våra övriga nordiska grannar gör samma sak.

Jag är glad och nöjd över att vårt envisa arbete lett till att konvention 189 ratificeras - Oscar Eneroth

Union to Union har både med nyheter, krönikor och debattartiklar uppmanat Sveriges regering att ratificera konvention 189, som behandlar hushållsanställdas rättigheter. Att riksdagen sagt ja till regeringens lagrådsremiss är ett viktigt steg i rätt riktning för att förbättra villkoren för världens omkring 67 miljoner arbetstagare (siffran kommer från ILO). Det skickar en betydande signal till stater och arbetsgivare också i låg- och medelinkomstländer, som systematiskt utnyttjar framförallt kvinnor inom hushållssektorn.

Utsatta arbetsförhållanden
Arbetsvillkoren för de hushållsanställda kvinnorna i världen är ofta godtyckliga och oreglerade med långa arbetsdagar. Arbetet utförs nästan alltid ensamt och tillgång till information och därmed möjlighet att påverka sin arbetssituation är bristfällig. Löner betalas ofta sporadiskt eller inte alls och många kvinnor blir utsatta för hot, diskriminering och sexuella trakasserier.

När ett land sagt ja till ratificering innebär det att arbetsgivare behöver ta ett större ansvar för att informera sina anställda om sina anställningsvillkor, även skriftligt. Det innebär också i praktiken en större möjlighet att påverka sina anställningsvillkor som grupp, och att kunna organiseras sig fackligt.