Östtimor

Östtimor är rankat som ett låginkomstland. Landets infrastruktur är ytterst bristfällig och nästan halva befolkningen är analfabeter. Landet lider fortfarande av den långa befrielsekampen mot Indonesien. 

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
15 000 km²
Huvudstad
Dili
Religion
90 procent av befolkningen är katoliker, därutöver finns muslimer, buddister, hinduister med flera
Invånare
1,2 miljoner
BNP/Invånare
5 600 US-dollar
Språk
Tetum och portugisiska är officiella språk, därutöver talas bhasa (indonesiska) och flera minoritetsspråk
UNDP/HDI
Ranking i världen 133, HDI-index 0,594
Ratificerade kärnkonventioner:
87, 98, 29, 100, 111 och 182

Arbetsmarknad: 

Östtimor är tillsammans med Afghanistan de fattigaste länderna i världen utanför Afrika. Stora delar av landets infrastruktur ödeladdes under det nationella befrielsekriget. På landbygden saknar en stor del av hushållen fortfarande elektricitet. För den fortsatta utvecklingen är landet starkt beroende av internationellt stöd. Tillsammans med Austrialien försöker landet utvinna olja i havet sydväst om landet.

Den fackliga situationen: 

2001 bildades den östtimoresiska fackföreningsrörelsen Konfederasaum Sindicatu Timor Lorosa’e (KSTL). KSTL har snabbt utvecklats till en stark och självständig organisation. I den inledande fasen fick KSTL ett omfattande stöd från den australiska fackföreningsrörelsen. 

Redan före bildandet av KSTL fanns självständiga fackförbund för lärare och sjuksköterskor. Dessa ingår idag i KSTL. Däröver finns nybildade förbund för transportarbetare, sjömän, byggnadsarbetare, handelsanställda, lantarbetare, offentliganställda och säkerhetsvakter.

Kunskaperna i landet om internationellt erkända fackliga rättigheter är dåliga. Nyligen har landet ratificerat sex av ILO:s kärnkonventioner, men få anställda har kunskaper om sina rättigheter.

Arbetslösheten i Östtimor är omkring 20 procent. Den största delen av arbetskraften återfinns inom jordbruket.

Uppdaterad 2016, Mats Wingborg