Mycket på spel när biståndet ”förnyas”

Bakom lyckta dörrar pågår en historisk omförhandling om vad som får räknas som bistånd. Samtidigt som en diskussion välkomnas måste vi mota de krafter som inte sätter fattigdomsbekämpning i första rummet, skriver Kristina Henschen, chef för Union to Union.

Det har kallats ”modernisering”. Eller förnyelse. 

Men den omförhandling som nu pågår av biståndets definition riskerar att kasta världen tillbaka till en obalans av historiska mått. Hur detta nya bistånd ska se ut - och särskilt hur den privata sektorns roll i detta sammanhang måste formas - är inte givna.

Sanningen är snarare att det istället pågår något av ett skyttegravskrig i slutna rum om just detta, en kamp som pågår mitt i Paris inom världens så kallade ”rikemansklubb” - organisationen OECDs biståndskommitté DAC. Hur diskussionerna går är något oklart, eftersom de som berörs mest hålls utanför förhandlingarna. Det är därför som både civilsamhället och vi inom den globala fackföreningsrörelsen ihärdigt knackar på med kraven på att bli insläppta- och lyssnade till.

Just bristen på öppenhet diskuterades vid det tredje fackliga forumet inom OECD som ägde rum förra veckan. Löften gavs också av OECD DACs nya svenska chef Charlotte Petri Gornitzka om inkludering och samarbete, se mer i min intervju här.

Andra krav från civilsamhället och fackföreningsrörelsen handlar om att biståndet måste fortsätta vara obundet och inte knytas till företags intressen, till exempel genom lån och garantier. Likaså finns en oro att säkerhetsrelaterade kostnader kommer att tillåtas i större utsträckning, något som vi bland annat ser i EUs nya förslag till en ny biståndspolicy för samstämmighet. Som om detta inte vore nog står vi mitt uppe i en av de största avräkningarna från den svenska biståndsbudgeten någonsin, läs mer i ny rapport här.

Att detta kan innebära slutet för biståndet, med fokus på traditionell fattigdomsbekämpning, råder det inga tvivel om.

Samtidigt är det så att biståndet, eller utvecklingssamarbetet som det även kallas, utgår från en gammal definition som verkligen behöver ses över. Om det är de flesta ense.

Likaså är det uppenbart att näringslivet (läs: arbetsgivarsidan) måste ta ett större ansvar för en mer rättvis och hållbar värld. Det privata kapitalet förväntas till exempel bära en stor del av kostnaderna för FNs nya globala mål, Agenda 2030. Även ur egenintresse borde näringslivet vara intresserade av att bidra till detta. För på en död planet finns inga jobb – som Världsfacket brukar påminna om när det gäller klimatförändringarna.

För företagens engagemang kan förhoppningsvis ett nytt globalt handslag för schysta jobb, en Global Deal, vara vägen framåt.

De nya globala målen är nämligen en fantastisk vision som hittills är underfinansierad, och där kan biståndet bara lösa delar av problemen. Redan idag utgör biståndet endast en begränsad andel av världens finansiella flöden.

Trots detta är biståndet unikt, eftersom det stödjer de allra fattigaste och kan användas där andra pengar, så som till exempel riskkapital eller privata överföringar från migrantarbetare, aldrig når fram.

Vi står alltså inför en av de viktigaste kamperna på länge - för de allra fattigaste människorna och deras rättigheter.

En kamp där vi alla har en moralisk skyldighet att stå på rätt sida.

Kristina Henschen, kanslichef, Union to Union

Läs mer:

OECD

Organisation for Economic Co-operation and Development, är en internationell organisation för utbyte av idéer och erfarenheter inom områden som påverkar den ekonomiska utvecklingen mellan länder. Läs mer här

TUAC

är den fackliga rådgivande kommittén i organisationen OECD. Läs mer här

OECD-DAC

OECD Development Assistance Committee, är OECD:s biståndskommité. Läs mer här