Mauretanien

Sedan självständigheten från Frankrike 1960 har Mauretanien mestadels styrts av militären. Slavarbete förekommer fortfarande. Stora motsättningar råder mellan de arabiska och svarta befolkningsgrupperna. Ekonomin är outvecklad och de fackliga rättigheterna hårt kringskurna. Fyra fackliga centralorganisationer är med i IFS.

Historia

1960 blev Mauretanien självständigt från Frankrike. Endast ett parti var tillåtet fram till 1991 då flerpartisystem infördes.

Inrikespolitiken präglas starkt av spänningarna mellan den härskande arabiska majoriteten och den svarta befolkningen. 2011 inleddes samarbete med Mali och Algeriet för att bekämpa terrorismen. I samband med 'Den arabiska våren' gjorde regimen vissa eftergifter; pressfrihetslagen och lagen som skyddar 'domestic workers' förbättrades.

Statsskick och politik

I augusti 2008 genomfördes åter en oblodig militärkupp och landet suspenderades då av Afrikanska Unionen. Val utlovades dock och hölls i juli 2009 och december 2013. Juntans kandidat generalOuld Abdel Aziz och hans parti Unoion pour la République, UPR segrade. Även om valen har kritiserats har de flesta nationer erkänt regimen och normaliserat förhållandena.

Ekonomi

Basen för landets ekonomi är fisket och gruvindustrin, främst bestående av järn och koppar. Vattnen utanför kusten tillhör jordens rikaste fiskevatten, men överexploateras av utländska fiskeflottor. Endast i söder, längst Senegalfloden, finns odlingsbar jord. Landet är därför beroende av att importera livsmedel. Även odlingsområdena drabbas regelbundet av allvarlig torka. Världsbanken och IMF har beviljat avskrivning av delar av landets skulder.

Den fackliga situationen

En arbetsmarknadslag år 2004 begränsar de fackliga rättigheterna och gör det i praktiken svårt att få en fackförening registrerad. Trots att Mauretanien har ratificerat konventionen mot barnarbete och infört en lag som gör det möjligt att bestraffa slaveriarbete med 15 års fängelse, uppskattar ILO att det finns 68 000 barn i åldern 10-14 år som tvingas arbete under svåra förhållanden. Slavarbete förekommer fortfarande och 2015 arresterades tre anti-slav-aktivister. Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS  har krävt att de ska friges.

En framgångsrik kampanj för att organisera kvinnor har medfört att andelen kvinnor i CGTM påt några år har ökat från 15 till 30%. Facken arbetar också hårt för att organisera den informella sektorn.

Kränkningar av de fackliga fri- och rättigheterna hör till vardagen. Internationella journalistfederationen har vid flera tillfällen protesterat mot trakasserierna mot kritiska journalister. Fackliga aktioner förekommer och 2015 strejkade bl.a. gruvarbetare i över två månader med ett framgångsrikt resultat.

Fackliga organisationer

Fram till 1990 fanns det en facklig centralorganisation, Union des Travailleurs de Mauritanie (UTM), som var en integrerad del av statsapparaten. I dag finns det fyra fackliga centralorganisationer som är anslutna till IFS.  

(Hemsidor på franska)

Union des Travailleurs de Mauritanie (UTM),med 29 000 medl.

Confédération Générale des Travailleurs de Mauritanie, CGTM, med 36 000 medl.

Confédération Libre des Travailleurs de Mauritanie, CLTM. Med 47 000 medl.

Confédération Nationale des Travailleurs de Mauritanie, CNTM med 37530 medl. 

Uppdaterad december 2015
Kjell Kampe

För mer information, kontakta:
info@uniontounion.org