Intressant modell för hållbara jobb

Kan avtal vara ett bättre verktyg än uppförandekoder för att stärka organisationsrätten på fabriker i utvecklingsländer? Ja, menade en enig panel igår när arbetsgivare, fack, forskningsvärlden och Sida diskuterar hållbar utveckling på den globaliserade arbetsmarknad.

Att företag som producerar i fattiga länder har en uppförandekod och ett CSR-arbete anses idag i många branscher som norm. För framförallt stora varumärken inom textilindustrin är det en så kallad ”hygienfaktor”. Ändå rapporteras om dåliga löner, osäker arbetsmiljö och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i arbetslivet.

- CSR-koder har lyckats åstadkomma förbättringar på vissa områden, men inte lyckats förstärka just föreningsfriheten och arbetarnas möjlighet att delta i förhandlingar, säger Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch som tillsammans med LO-TCO Biståndsnämnd igår presenterade rapporten Play Fair - en kampanj för schysta arbetsvillkor under ett seminarium i Stockholm.

Rapporten diskuterar om det avtal som förhandlades fram och skrevs på 2011 av kända sportvarumärken, deras leverantörer samt lokala och globala fack faktiskt ökat föreningsfriheten. Och trots att uppföljningen görs bara två år senare kan man se flera resultat. Arbetstagarna har fått information och utbildning om sina rättigheter, facken har fått möteslokaler och fler har blivit medlemmar. Men framförallt har de fackliga organisationerna fått möjlighet att tala om sina arbetsvillkor med både arbetsgivare och de multinationella företagen. Och facken diskuterar dessutom mer med varandra och samordnar sina krav bättre.

- Avtal är bättre än koder eftersom det involverar arbetarna och gör det tydligare hur föreningsfrihet ska respekteras i praktiken, menar Linda Scott Jacobsson, researcher som skrivit rapporten.

Och hon får medhåll från Sida.

- Det finns inget motsatsförhållande mellan koder och avtal, jag tror att båda behövs och att de kompletterar varandra. Avtal är mer förpliktigande, säger Charlotte Petri Gornitzka, generalsekreterare Sida i den efterföljande paneldiskussionen.

Panelen var ganska överens om att modellen var viktig just för att stärka organisationsrätten, men såg också andra områden som behöver tittas på för att ytterligare stärka CSR-arbetet.

- Många länder har redan bra nationella lagar, men som inte implementeras, sa Maria Sandow chef för Svensk Handels utrikesenhet. Här kan också Sveriges regering, vid statsbesök och ambassader, hjälpa till att trycka på.

Viktigt att komma ihåg är också att det finns olika förutsättningar och möjligheter i olika länder. Avtalsmodellen gick att använda för att det var Indonesien och inte i Kina där fria fack är förbjudna.

- För att stärka fackliga organisationer måste vi jobba både lokalt och globalt, menade Wanja Lundby-Wedin, som idag sitter i styrelsen för Fairtrade International. Men glöm inte heller bort det nationella fackliga arbetet som är oerhört viktigt för att de lokala facken inte själva ska behöva ta vissa strider på arbetsplatsen.

Karin Lindström