Georgien

Georgien var självständigt 1918-1921, men blev som en effekt av ryska revolutionen inkorporerat i Sovjetunionen. Ny självständighet fick Georgien 1991 efter Sovjetunionens sammanbrott. Huvuddelen av befolkningen består av georgier, men det finns också flera minoritetsgrupper. Sedan självständigheten har landet genomfört omfattande marknadsreformer. Den fackliga organisationen GTUC hör till de starkaste i regionen. Hälften av de anställda är fackligt anslutna. 

Fakta

Statsskick
Republik
Yta
69 700 kvadratkilometer
Huvudstad
Tbilisi
Religion
65 procent är georgiskt ortodoxt kristna, därutöver finns ryskt ortodoxa och muslimer.
Invånare
4,9 miljoner
BNP/Invånare
10 700 US-dollar (PPP)
Språk
Drygt 70 procent av befolkningen talar georgiska, därutöver talas ryska och armeniska.
UNDP/HDI
Ranking: 70. Index: 0.780.
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 111, 138 och 182.

Arbetsmarknad: 

Turismen till Svarthavsområdet är en viktig inkomstkälla för landet. Georgien har också en stor produktion av citrusfrukter, vindruvor samt en omfattande gruvdrigt, bland annat bryter man mangan och koppar. Hälften av landets elektricitet kommer från vattankraften, de största kraftverket är Inguridammen.

I Georgien är lönerna låga och arbetslösheten hög. I synnerhet är det svårt för ungdimar att hitta ett jobb. En effekt har blivit att många lämnar landet för att arbeta utomlands. 2006 antog landets parlament en ny arbetsmarknadslag. Genom en snabb avreglering av arbetsmarknaden, med otryggare anställningar, hoppades regeringen att kunna locka utländska investerare. Strategin blev dock inte framgångsrik. Tvärtom fortsatte stagnationen i ekonomin.

Den nuvarande regeringen, som tillträdde 2012, har snarare försökt att återreglera arbetsmarknaden. Ett steg i förändringen är att stärka trepartssmaverkan mellan stat, fackföreningar och arbetsgivare kring arbetsmarknadsfrågor. Även FN-organet ILO driver flera projekt i landet för att stärka parternas inflytande och främa att fackföreningar och arbetsgivare sluter kollektivavtal. 

Den fackliga situationen: 

I lagstiftningen från 1997 garanteras rätten att bilda oberoende fackföreningar, vilken även inkluderar personer anställda av regeringen. Även rätten att bedriva kollektiva förhandlingar är garanterad i lagstiftningen. Trots den ambitiösa arbetsmarknadslagstiftningen förekommer ofta att arbetsgivare och staten lägger sig i och försöker att styra det interna fackliga arbetet.

Den arbetsmarknadslag som antogs 2006 innebar samtidigt att de fackliga organisationernas position försvagades. En konsekvens har blivit att arbetsmiljöinspektionerna tagits bort och att de fackliga organisationerna befinner sig under stark press. Det är välkänt att arbetsmarknadslagen antogs efter ett omfattande lobbyarbete från ett antal stora arbetsgivare. I kölvattnet av den nya arbetsmarknadslagen har många fackliga organisationer tappat medlemmar.

Trots att de fackliga rättigheterna har försvagats är den fackliga organisationsgraden hög jömfört om andra länder i regionen. Omkring 45 procent av alla anställda i landet är medlem i en facklig organisation. Den fackliga rörelsen har rötter i den gamla sovjetiska fackföreningsrörelsen, men har reformerats i grunden. De fackliga organisationerna utgör i dag en viktig demokratisk kraft i landet. 

Fackliga organisationer: 

Landets ledande fackliga organisation är Georgian Trade Union Confederation (GTUC). GTUC är en av de snabbast växande fackliga organisationerna i regionen. Nästan hälften av de anställda i landet är fackligt organiserad. GTUC redovisar för närvarande att organisationen har omkring 235 000 medlemmar uppdelade på 21 medlemsförbund.

GTUC erbjuder medlemmarna facklig utbildning, bland annat om fackliga rättigheter och landets arbetsmarknadslagar. GTUC har vidare ett omfattande globalt kontaktnät och är anslutet till Internationella Fackliga Samorganisationen.

När GTUC deklarerade att organisationen blivit demokratisk och självständig ansåg den georgiska staten att den kunde ta tillbaka de lokaler där den fackliga rörelsen hade sitt huvudkontor. GTUC fick först lämna lokalen, men har efter en lång juridisk process fått tillbaka sitt gamla kontor.

Under de senaste åren har företrädare för GTUC utsatts för trakasserier och förföljelser. Både GTUC och dess medlemsförbund redovisar att anställda återkommande blivit hotade av arbetsgivare.  Det uttalade syftet med de bryska metoderna har varit att stoppa facklig verksamhet. I synnerhet Lärarförbundet och Hamnarbetareförbundet rapporterar om grova repressalier mot förtroendevalda. GTUC har antagit ett program som både innehåller fackliga krav på högre löner och bättre arbetsvillkor, men också tydligt politiska krav. Däribland kräver GTUC en demokratiering av staten, jämställdhet mellan kvinnor och män och att Georgien ska bli en del av den europeiska integrationen. GTUC är också aktivt i internationella fackliga sammanhang och är medlem i Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS).

Mats Wingborg, uppdaterat 2018

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.