Etiopien

Etiopien har aldrig varit koloniserat. När det 700-åriga kejsardömet avskaffades 1974 följde en marxistisk diktatur till 1991. Demokratiseringssträvandena därefter har inte lyckats. Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Fackliga rättigheter existerar inte.

Arbetsmarknad: 

Ekonomin baseras på jordbruket som står för 90% av exporten, varav kaffe utgör 60%. Etiopien har haft en stark ekonomisk tillväxt i ett decennium och har den jämnaste inkomstfördelningen bland de afrikanska länderna, men är ändå ett av de fattigaste länderna i världen. 2015-16 drabbades landet av extrem torka som ledde till brist på mat. Landet är starkt beroende av bistånd.  2009 ökade flyktingströmmen till Yemen med 55% till över 40 000 p.g.a. de svåra levnadsförhållandena i landet. 

Trots planer på privatisering och liberalisering av ekonomin är fortfarande 90% av industrin statligt ägd. Det statliga flygbolaget Ethiopian Air är Afrikas största . I oktober 2016 invigdes en järnvägslinje mellan Addis Abeba och Djibouti finansierad av Kina.

Den fackliga situationen: 

En mycket liten del av Etiopiens anställda är fackligt aktiva. Fackföreningsrörelsen är koncentrerad till industriarbetare i huvudstaden Addis Abeba.
Regimen är en av de mest antifackliga i Afrika. Särskilt medlemmar i Lärarnas, Bank- och försäkringstjänstemännens, samt förbundet för anställda inom handel, teknik och grafisk industri har trakasserats, misshandlats och fängslats av myndigheterna. IFJ har vid flera tillfällen protesterat mot att journalister fängslas och ofta anklagas för terrorism eller uppvigling när något regimkritiskt publiceras. 

2012 klassade ILO Etiopien som ett av de länder där föreningsrätten kränks mest.  Regelrätta fackliga förhandlingar förekommer trots allt, liksom också strejker.  

Fackliga organisationer: 

Den stora fackliga centralorganisationen i landet, CETU, Confederation of Ethiopian Trade Unions, bildades 1993 av representanter för 500 lokala fackföreningar och nio industriförbund. CETU upplöstes av myndigheterna 1994 men tilläts åter 1997. CETU är med i Internationella Fackliga Samorganisationen, IFSoch hade 204 000 medlemmar 2014. CETU anklagade 2015 internationella firmor för att inte tillåta de anställda att organisera sig och krävde att regeringen skulle agera. 2016 påbörjades dels en kampanj för att få fler att ansluta sig till facket och att börja driva arbetsmiljöfrågor.   

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
4 - Trade rights index 4 short
Läs mer
4 - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 4 betyder att det sker systematiska kränkningar.