Burundi

I samband med självständigheten 1962 delades den belgiska kolonin upp i två länder; Burundi och Rwanda. Under 1990-talet präglades landet av svåra motsättningar och inbördeskrig som resulterat i ca 250 000 dödsoffer och 800 000 flyktingar. Situationen för facket är mycket svår. Två fackliga centralorganisationer är anslutna till den Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS.

Arbetsmarknad: 

Burundi är ett mycket tättbefolkat land – ca 10 miljoner på en yta något mindre än Dalarna. Landets ekonomi är helt beroende av jordbruket där 90 % av befolkningen får sin utkomst. Det gör också ekonomin mycket väderberoende. Enda större exportprodukten är kaffe. Burundi är ett av världens absolut fattigaste länder. Tullfriheten i den Östafrikanska ekonomiska gemenskapen gynnar landet och den ekonomiska utvecklingen var god i några år fram till den politiska krisen 2015.

Den fackliga situationen: 

Det förekommer förhandlingar mellan fack och statsmakterna, men den fackliga aktiviteten som var låg redan före krisen 2015 har nu nästan upphört. De flesta löntagarna finns inom den informella sektorn och saknar helt fackliga rättigheter. Bl.a. har IFS och den afrikanska journalistfederationen framfört skarp kritik mot godtyckliga arresteringar av fackliga företrädare.

Fackliga organisationer: 

Det finns idag två fackliga centralorganisationer som är med i IFS:
- Confédération des Syndicats du Burundi, COSYBU med 12 000 medlemmar, vars ledare och många andra fackligt aktiva nu tvingats fly till Rwanda.
- Confédération Syndicale du Burundi, CSB med 5 500 medlemmar.

Världsfackets rättighetsindex
1
2
3
4
5
5+
5+ - Trade rights index 5+ short
Läs mer
5+ - Världsfacket ITUC:s Global Rights Index rankar världens sämsta länder att arbeta i. Indexet omfattar 142 länder som rankas på en skala mellan 1 och 5. Betyg 1 är bäst och 5 är sämst. Rankingen baseras på graden av respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. 5+ betyder kollapsad rättsstat. Ingen garanti för rättigheter.