Armenien

Armenien blev självständigt 1990 efter Sovjetunionens kollaps. Starka näringar i landet är gruv- och kemiindustrin. Den fackliga rörelsen är en reformerad fortsättning av den gamla kommunistiska fackföreningen. 

Fakta

Statsskick
Republik och parlamentarism, stark presidentmakt
Yta
29 743 kvadratkilometer
Huvudstad
Jerevan
Religion
Kristen armenisk kyrka
Invånare
3 miljoner
BNP/Invånare
9 500 US-dollar
Språk
Armeniska, kurdiska är minoritetsspråk
UNDP/HDI
Ranking: 83. Index: 0,755.
Ratificerade kärnkonventioner:
29, 87, 98, 100, 105, 11, 138 och 182

Arbetsmarknad: 

Efter Armeniens självständighet har landets ekonomiska bas förändrats. Under Sovjet-epoken dominerade den tunga industrin. I dag är många av de gamla industrierna nedlagda. Istället har landet utvecklad en omfattande jordbrukssektor och är en stor exportör av jordbruksvaror. Som stöd för de strukturella förändringarna har Armenien mottagit stora lån från Internationella Valutafonden (IMF). Som ett led i dessa förändringar har även huvuddelen av den kvarvarande industrin privatiserats. Ett annat hot mot industrin är bristen på energi. 

Den fackliga situationen: 

Efter införandet av marknadsekonomi under 1990-talet tappade den fackliga rörelsen många medlemmar. Idag har den fackliga rörelsen sin bas på de statliga industrierna där den fackliga avgiften dras direkt av lönen, men där har antalet anställda sjunkit vilket också lett till färre fackliga medlemmar. Inom den privata sektorn och inom jordbruket är få anställda fackligt organiserade, där är det också vanligt med repression mot facklig verksamhet. 

Fackliga organisationer: 

Den armeniska fackföreningsrörelsen CTUA (Confederation of Trade Unions of Armenia) är en reformerad fortsättning av den fackliga struktur som existerade under Sovjetunionen. 

CTUA redovisar för närvarande att organisationen har 20 anslutna fackförbund med sammantaget 208 000 enskilda medlemmar. CTUA är inte medlem i Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS), men ingår i GCTU, en sammanslutningar av fackliga organisationer inom området som tidigare utgjorde Sovjetunionen.

Mats Wingborg, uppdaterat 2018